Menengiçkaffe är en koffeinfri turkisk dryck som bryggs på rostade bär från det vilda terebintträdet (Pistacia terebinthus), en nära släkting till pistaschen. Den innehåller inga kaffebönor och inget koffein alls. I Gaziantep kokas den traditionellt på mjölk och blir blek, krämig och milt nötig i koppen. Ritualen påminner om kaffe, botaniken gör det inte.
Vad är menengiç egentligen?
Menengiç (uttalas ungefär me-nen-GITJ) är det turkiska namnet på terebinten, ett knotigt vilt träd som växer på steniga sluttningar i sydöstra Anatolien. Släktskapet med den odlade pistaschen är så nära att pistaschodlingarna runt Gaziantep av tradition ympas på terebintens rotstock. Det förklarar varför drycken ofta säljs på engelska som "pistachio coffee", pistaschkaffe. Smeknamnet är fyndigt men en aning missvisande: drycken görs på trädets små vilda bär, aldrig på pistaschnötter.
Bären växer i täta klasar och mognar från grönt till brunviolett i sensommaren, då de plockas för hand från träd som ingen har planterat. Sedan rostas de och mals, traditionellt på stenkvarn, till ett fint pulver eller en tjock, naturligt oljig pasta. Oljan är koppens hemlighet. Den ger brygden dess fyllighet och en svag doft av kåda, någonstans mellan rostade hasselnötter och en tallskog efter regn.
Hur smakar menengiçkaffe?
Ärligt talat: inte som kaffe, och det är hela poängen. Här finns ingen kaffebeska och ingen mörkrostad kant. I stället kommer rostade nötter först, sedan en mjuk mjölkig sötma och till sist en stilla ton av tall och kåda som skvallrar om att det här kommer från ett vilt träd, inte en plantage. Eftersom drycken nästan alltid kokas på mjölk är färgen blekt gräddbeige. Den som väntar sig något espressomörkt brukar bli överraskad av koppen som ställs fram.
Det är också därför menengiç har hittat en andra publik långt utanför sydöstra Turkiet: människor som älskar ritualen kring en liten, långsam kopp men vill ha något som inte är kaffe, av nyfikenhet eller helt enkelt av smak. Och allt det där folk söker på om vad drycken "är bra för"? Vi håller oss till det vi faktiskt kan, alltså smak och tradition, och lämnar de medicinska frågorna till din läkare, som vet mer än en matblogg. Har hyllan med kaffealternativ börjat locka dig är det här versionen Anatolien har druckit i generationer.
Menengiç, turkiskt kaffe eller espresso: vad är skillnaden?
Alla tre serveras i små koppar och mår bäst av att drickas utan brådska, men redan vid första ingrediensen går de skilda vägar. Så här ser de ut sida vid sida:
| Menengiçkaffe | Turkiskt kaffe | Espresso | |
|---|---|---|---|
| Bas | Rostade vilda terebintbär, inga kaffebönor | Mycket finmalda kaffebönor | Finmalda rostade kaffebönor |
| Koffein | Inget, naturligt koffeinfritt | Ja | Ja, koncentrerat |
| Tillagning | Sjuds långsamt med mjölk i en cezve | Sjuds ofiltrerat med vatten i en cezve; sumpen lägger sig i koppen | Hett vatten pressas genom hårt packat kaffe under högt tryck |
| Smak | Krämigt, rostat nötigt, lätt kådigt; blek färg | Intensivt, tjockt, bittersött | Kraftfullt och koncentrerat, med crema på toppen |
Menengiç lånar med andra ord det turkiska kaffets utrustning och tempo, men vattenglaset vid sidan och spådomarna i sumpen är ungefär allt de två dryckerna verkligen delar.
Så gör du menengiçkaffe hemma
I Gaziantep används en cezve, den lilla långskaftade kannan för turkiskt kaffe (ibland kallad ibrik). Basen är mjölk, inte vatten.
- Räkna en till två rågade teskedar mald menengiç per liten kopp kall mjölk.
- Värm på svag värme under ständig omrörning så att det oljiga pulvret löser sig.
- När det skummar och tjocknar lätt häller du upp och låter koppen vila en liten stund.
Vi hämtar vår från Tahmis, ett anrikt kaffehusmärke från Gaziantep, staden där rostning behandlas som ett hantverk. Deras terebintkaffe i 250-gramsburk är mald terebint färdigblandad med mjölkpulver, så en krämig kopp kräver inget mer än hett vatten och en sked. Vill du hellre börja i liten skala är 100-gramspaketet med terebintsmak finmalet och lätt sötat. Det är en enkel första bekantskap med smaken.
Vanliga frågor
Innehåller menengiçkaffe något koffein?
Nej, inget alls. Eftersom det bryggs på rostade terebintbär och inte på kaffebönor är det naturligt helt koffeinfritt. I Gaziantep dricks det lika gärna på kvällen som till frukost.
Görs menengiçkaffe på pistaschnötter?
Nej, och det är det vanligaste missförståndet. Terebinten är en vild släkting till pistaschträdet, och drycken görs på dess rostade bär. Inga pistaschnötter ingår, vilket också är skälet till att smaken drar åt rostat och kåda snarare än rakt av "nötigt".
Dricker man det med mjölk eller vatten?
Mjölk är det klassiska sättet i Gaziantep och det som ger drycken dess bleka färg och krämiga fyllighet. Färdiga blandningar med mjölkpulver, som Tahmisburken ovan, låter dig brygga en autentiskt krämig kopp med enbart hett vatten.
Skickar ni menengiç till Sverige?
Ja. Varje beställning skickas direkt från Turkiet och vi levererar till hela världen, Sverige förstås inräknat. Beställningar över 135 $ får fri internationell frakt, så en burk menengiç reser ofta i samma paket som baklava, turkisk konfekt och andra fynd till skafferiet.
En liten kopp Gaziantep, var du än är
Menengiç kommer inte att ersätta din espressomaskin, och det är inte heller meningen. Det är en helt annan sorts njutning, långsammare och mjukare, rotad i ett mycket bestämt hörn av sydöstra Anatolien. Låter en krämig, koffeinfri kopp med en viskning av tall som din sorts nyfikenhet, brygg den på Gaziantepvis och känn efter. Du hittar den bland klassikerna i vår samling med traditionellt turkiskt kaffe.
